Bläddra bland upplevelser

Tasman Glacier Fakta: Storlek, Historia, Tillbakadragande och Sjö

Upptäck fakta om Tasman Glacier, inklusive dess storlek, 18 000-åriga historia, tillbakadragningshastighet, Tasman Lake, kalvningshändelser och sätt att se den.

Tasman Glacier i korthet

Många guider presenterar Tasman Glacier som ett statiskt isfält, men den 23,5 kilometer långa Tasman Glacier är ett rörligt issystem. Dessa fakta om Tasman Glacier placerar Nya Zeelands största glaciär helt inom Aoraki / Mount Cook National Park, där snöfall, isflöde, smältning och glaciärkalvning ständigt omformar dess nedre del.

Glaciären är inte bara en permanent vit yta. Dess övre område samlar snö, snön komprimeras till is, och den isen rör sig gradvis mot Tasman Lake. Den synliga nedre glaciären har förändrats markant under historisk tid: för ett sekel sedan klättrade resenärer 10 meter upp från moränerna för att nå Tasman’s yta. Idag ligger isnivån 130 meter under dessa samma moränkanter.

Tasman Lake är också en relativt ny funktion. Den började bildas i början av 1970-talet och existerade inte före 1973. Den relationen mellan den tillbakadragande isen och en växande glaciärsjö förklarar varför glaciärens längd ensam inte beskriver dess nuvarande tillstånd.

Glaciärens storlek och struktur

Tasman Glacier sträcker sig 23,5 kilometer och når upp till 4 kilometer i bredd. Dess rapporterade maximala glaciärtjocklek är 600 meter, medan dess totala yta är 101 kvadratkilometer. Tillsammans beskriver dessa mått en bred, djup ismassa snarare än ett smalt dalribb.

Glaciären börjar på cirka 3 000 meter över havet. På den höjden matar snöfall ackumulationszonen, där ny snö överlever tillräckligt länge för att komprimeras till tätare is. Gravitationen driver sedan isen gradvis nedför, även om rörelsen är långt för långsam för att observeras direkt under ett vanligt besök.

En användbar åtskillnad behövs mellan maximal tjocklek och genomsnittlig djup. 600-metersfiguren är den största rapporterade tjockleken, inte djupet överallt under glaciären. En separat uppskattning för glaciärens yta 1988 gav ett medeldjup på 160 meter. Båda siffrorna kan vara exakta eftersom den ena beskriver ett maximum och den andra ett genomsnitt över ett kartlagt område.

Nästan en tredjedel av all glaciäris i Nya Zeeland ligger inom Tasman Glacier. Dess storlek är därför viktig nationellt, men dess struktur är lika viktig: en hög höjd snökälla matar en ismassa som avslutas vid en sjö snarare än bara slutar på exponerad mark.

Hur Tasman Glacier bildades

Tasman Glacier bildades för mer än 18 000 år sedan under den senaste istiden. Det är en istidsglaciär som fortfarande finns i det moderna landskapet, upprätthållen av snöfall på hög höjd och reducerad av smältning och kalvning längre ner i dalen.

Processen börjar med ackumulering. Snö som förblir år efter år komprimeras av vikten av senare snöfall. Under långa perioder blir den komprimerade snön glaciäris, som sedan rör sig långsamt genom glaciären mot dess nedre del.

Den resan är inte snabb. Det tar ungefär 300 år för komprimerad snö att ta sig genom Tasman Glacier och nå sjön. Snö som faller högt på glaciären idag tillhör därför ett långsamt rörligt system, inte ett ytskikt som omedelbart blir sjövatten.

Denna fördröjning hjälper också till att förklara varför glaciärens respons är svår att bedöma från en säsong. En förändring i snöfall vid den övre glaciären och en förändring vid sjökanterna sker inom samma sammanlänkade system, men de har inte samma tidpunkter.

Tasman Glacier’s forntida utsträckning

Tasman Glacier var en gång en del av ett mycket längre sammanlänkat issystem. Mellan 22 000 och 16 000 år sedan gick is från Murchison Glacier, Hooker Glacier och Mueller Glacier samman med Tasman, vilket skapade en ismassa som sträckte sig över 115 kilometer.

Den tidigare utsträckningen visar hur annorlunda landskapet var under den senare istiden. De sammanlänkade glaciärerna bar enorma mängder is och berg genom dalarna, skar och omformade terrängen när de avancerade och drog sig tillbaka.

Under glaciärens senaste stora framryckning, för 17 000 år sedan, rörde sig isen söderut tillräckligt långt för att skära ut Lake Pukaki. Lake Pukaki är därför en del av den bredare landformsberättelsen om Tasman isystemet, även om det inte är samma sjö som Tasman Lake.

Den moderna glaciären är mycket kortare än det forntida 115-kilometerssystemet. Dess nuvarande mått beskriver den återstående Tasman Glacier, medan den äldre siffran registrerar en tid när flera glaciärer fungerade som en sammanfogad massa.

Tillbakadragande och den växande sjön

Tasman Glacier tillbakadragande rapporteras genom mätningar som täcker olika perioder och processer. NASA Earth Observatory registrerade en genomsnittlig isreträtt på 180 meter per år mellan 1990 och 2017. En separat mätning fann att glaciären drog sig tillbaka 4,5 kilometer från 1990 till 2015, mestadels genom kalvning.

Dessa siffror är inte motsägelsefulla. 180-metersfiguren är en genomsnittlig årlig hastighet över perioden 1990–2017. 4,5-kilometersfiguren är den totala tillbakadragningen över 1990–2015, där isfronten förlorade mark mestadels när block bröt sig loss i sjön. Eftersom perioderna skiljer sig och eftersom tillbakadragande inte nödvändigtvis är identiskt varje år, bör de två mätningarna inte behandlas som utbytbara.

De angivna mätningarna fastställer inte en separat nuvarande års takt för isförlust per år. Den tydligaste kvantifierade årliga siffran är därför den genomsnittliga 180 meter per år för 1990–2017, medan 4,5 kilometer beskriver den kumulativa tillbakadragningen under den tidigare perioden 1990–2015.

Tasman Lake växte i takt med denna tillbakadragning. Den började bildas i början av 1970-talet, och före 1973 existerade den inte. Vid 2011 hade sjön fyrdubblats i volym jämfört med 1990. Den sträcker sig nu till 7 kilometer, vilket gör sjön till en direkt visuell registrering av den nedre glaciärens föränderliga position.

Glaciären har också förlorat vertikal is. Sedan sin första mätning 1891 har Tasman Glacier krympt med 150 meter i djup. Denna djupförlust, den tillbakadragande fronten och den expanderande sjön mäter olika aspekter av samma långsiktiga förändring.

Från snöackumulering till smältning

Tasman Glacier’s övre yta får betydande säsongsbetonat snöfall. Under vintern och våren kan så mycket som 50 meter snö ackumuleras. Efter sommarens smältning kan upp till 7 meter förbli i den högaltitud glaciärhuvudet.

Dessa siffror beskriver säsongsbetonad glaciärackumulering, inte en permanent årlig tillägg av 50 meter. Mycket av snön smälter, komprimeras eller blir en del av det långsammare isflödesystemet. Den återstående snön vid den högaltitud huvudet är den del som kan fortsätta in i senare stadier av komprimering.

Den nedre glaciären berättar en annan historia. För ett sekel sedan satt isytan tillräckligt högt för att resenärer skulle kunna klättra 10 meter upp från moränerna för att nå den. Isen ligger nu 130 meter under dessa moräner. Denna 130-meters sänkning är en förändring i ytelevation i förhållande till den gamla moränåtkomstpunkten, inte ett extra mått på glaciärens horisontella tillbakadragande.

Att läsa siffrorna tillsammans ger en tydligare bild: snöfall fortsätter vid den övre glaciären, men den nedre isytan kan fortfarande sjunka när smältning och kalvning tar bort is snabbare än glaciären ersätter den.

Kalvningshändelsen 2011

Den 22 februari 2011 utlöste jordbävningen i Christchurch en stor kalvningshändelse vid Tasman Glacier. Ett isblock som var 1,3 kilometer långt och 300 meter högt bröt sig loss, med en uppskattad massa på 30 miljoner ton.

Brottet var tillräckligt stort för att påverka Tasman Lake bortom glaciärfronten. Vågor på 3,5 meter rullade in i turistbåtar på sjön. Denna händelse illustrerar varför glaciärkalvning är centralt för Tasman Glacier’s tillbakadragande: is kan plötsligt lämna glaciären i ett enda brott, snarare än endast genom gradvis ytsmältning.

Det visar också varför sjön förändrar hur tillbakadragandet sker. När en glaciär avslutas i vatten kan flytande eller delvis stödd is spricka vid fronten. De resulterande blocken går in i sjön, där deras rörelse kan producera vågor och förändra formen på isens kant.

2011-års händelse var inte hela förklaringen till långsiktig tillbakadragning, men det var ett tydligt exempel på en kortvarig process som bidrog till en mycket längre förändringshistorik.

Besöka Tasman Glacier

Tasman Glacier View Track tar 30 minuter tur och retur och ger ett sätt att se glaciären och Tasman Lake utan att antyda att stigen når glaciärens yta. Från utsiktspunkten kan sjön, terminalis och omgivande morän läsas som sammanlänkade delar av samma tillbakadragande system.

En guidad Tasman Glacier Heli Hike erbjuder en annan typ av tillgång. Själva vandringen tar 2 timmar, medan den fulla upplevelsen, inklusive flygningar och incheckning, varar i cirka 3 timmar. Det är därför inte bara en längre version av View Track: de två alternativen involverar olika sätt att närma sig glaciären.

Alpine Guides Ltd har varit verksamma sedan 1966 och kan spåra sitt arv tillbaka 100 år. Den långa verksamhetshistoriken är relevant för guidad glaciärtillgång, där förhållandena på isen och runt sjön kan förändras.

För ett kort landbaserat besök fokuserar den 30-minuters spåret på observation. Den guidade heli-hike-formatet spenderar betydligt längre tid inom upplevelsen och inkluderar flygtid, men inget av alternativen förändrar de grundläggande fakta: Tasman Glacier är 23,5 kilometer lång, dess nedre is har dragit sig tillbaka, och Tasman Lake bildades när den tillbakadragningen fortskred.

Vanliga frågor

Hur lång är Tasman Glacier?

Tasman Glacier är 23,5 kilometer lång och upp till 4 kilometer bred. Det är Nya Zeelands största glaciär och ligger helt inom Aoraki / Mount Cook National Park. Dess längd beskriver den nuvarande glaciären, inte det mycket längre 115-kilometers issystemet som en gång inkluderade Murchison, Hooker och Mueller glaciärerna.

Hur snabbt drar Tasman Glacier sig tillbaka varje år?

Tasman Glacier drog sig tillbaka i genomsnitt 180 meter per år mellan 1990 och 2017. En separat mätning registrerar 4,5 kilometer av tillbakadragande från 1990 till 2015, mestadels genom kalvning. Den första siffran är ett årligt genomsnitt; den andra är ett kumulativt avstånd över en annan period.

När bildades Tasman Lake?

Tasman Lake började bildas i början av 1970-talet och existerade inte före 1973. Dess bildande följde efter tillbakadragandet av Tasman Glacier’s nedre del. Sjön fyrdubblades senare i volym mellan 1990 och 2011 och sträcker sig nu till 7 kilometer, vilket kopplar sjöens tillväxt direkt med glaciärens tillbakadragande.

Hur tjock är Tasman Glacier?

Tasman Glacier når en rapporterad maximal tjocklek av 600 meter. Det är annorlunda än det uppskattade medeldjupet på 160 meter som registrerades för dess 101-kvadratkilometer stora område 1988. Den första siffran är ett maximum; den andra är ett genomsnitt över ett kartlagt glaciärområde.

Kan man gå för att se Tasman Glacier?

Du kan gå för att se Tasman Glacier på Tasman Glacier View Track, som tar 30 minuter tur och retur. Spåret ger en utsiktspunkt över glaciären och Tasman Lake men bör inte förstås som en väg till glaciärens yta. En guidad Tasman Glacier Heli Hike är en separat 2-timmars aktivitet.

← Back to home
Mount Cook: 3 Timmars Heli Vandring till Tasman Glaciären
från $562.67★ 4.8 (262)
Se tillgänglighet